Jag satt fattig som en lus
i mitt omoderna hus
till klockan tre varenda natt
Jag var en ung rebell
kvll efter kvll
Jag var en gud
som kikna av skratt
Sa nn sitt! sa jag st
Sa nn stopp! sa jag g
Jag stod vid sidan om
med min grimas
Sa nn kften! s skrek jag
Sa nn lova! s svek jag
allt fr att hlla
min frihets bas
Nr Nixon bomba Hanoi
den dr julen
gick jag med dom andra
till Amerikas ambassad
Annars skydde jag marscher
och makter och mten
som ville mrklgga sinnet
och hindra en grabb
att va fri och glad

Jag gick med ftterna bara
mitt bland fllornas fara
Jag var frsvunnen
innan nn kom fram
Dom sa: Ta dej i kragen
men jag gav fan i lagen
och mitt hr
kom aldrig i nrheten av en kam
Jag hrde solrosen sjunga
nr ntterna var tunga
Jag sg gryningen komma
som lfte och hopp
Jag kunde lyfta frn marken
nr jag sprang genom parken
och knde vingarna
vxa fram ur min kropp
Jag skrev dikter och snger
under almarna
Jag var Rimbaud
i min egen apocalyps
Jag kunde skratta t en hippie
och grta t en progg
och sparka en vnsterpuritan
i hcken
och klippa av en sidenslips

Vi var berusade
Vi var frlskade
Vi var frtvivlade
frbannde
frsummade
Vi kom frn hem och borg
Vi kom frn gator, torg
Vi var p rymmen frn allt
som var stelt och kallt
Som ville ha oss ner p kn

Vi sa: Ett land vars ungdom
inte gr uppror
r ett land som det r synd om
Och vi sa det p ett stt
som drp av svett
Vi sa: Finns det liv efter dden
s r det hitom
Dom tog oss ibland
med batongen i hand
frskte banka oss till lydnad
och hut
Men i gryningen var v